Daphne
M22-102

”1941 beslutade sig SS Svearna för att försöka bygga en utlottningsbåt i egen regi. Under Rune Nilssons föreståndarskap byggdes en mälar-22:a, nr 102 ”Daphne” till att bli lottbåt 1942. Till sin hjälp hade han närmast de båda erfarna byggarna Helge Andersson och Harald Nilsson.. Hur många båtar dessa båda herrar byggde tillsammans är en forskningsuppgift i sig! Ersättningen för bygget var 600:- men herrarna ansåg att pengarna kunde utnytjas bättre av sällskapet”

Vinnare av M22-102 på lott nr.1644 var Advokat Harry Henschen.

Det finns även uppgifter om att båten skulle vara byggd på Erikssons varv i Strängnäs. Möjligen är det så att själva skrovet är byggt där.

I KSSS årsböcker finns det utmärkta matriklar över ägare av båtar i olika klasser. Genom dessa har jag kommit fram till att jag var ägare nummer 13 när jag Köpte Daphne 1979 på SSS varv vid Rastaholm, Ekerö.

Tidigre kända namn är. Dafne (troligen den ursprungliga stavningen) La Petitte, Balder, Haffsorkestern

Kända hemmahamnar. SS Vega (50-talet), Nyköpings SS (60-talet),Viggbyholms BK (60-70-talet), Skeppsholmens BK (1975), Stockholms SS (Rastaholm 75-77), Göta SS (1980-89 ca.) Åkersberga (90-talet)

Jag har talat med de flesta tidigare ägarna till Daphne före mig men minns tyvärr inte många namn.
Han som Köpte 102:an till Nyköping 1961 berättade att när han köpte båten hade den ventiler som ”kattögon” Han gjorde de nya ventilramarna och har fortfarande (1980) kvar formarna i källaren. Han tillverkade den rundade sittbrunnssargen. Tidigare var den som vanligt med ”fenor”. Han kapade även bort plogen fram och gjorde det nuvarande ruffframstycket. Och gjorde ny inredning, bla den lätta byrån i ruffen av 4-6 mm. Plywodd. Han målade ochså båten Röd men den började läcka som ett soll.

När M22-102 låg i Viggbyholms BK under 60-talet var hon gul likt klubbens övriga 5 kappseglande M22:or. ”Det var då vanligt att klubbar hade en enhetlig färg på sina M22-or”

Jag köpte Daphne den 22/10 1979. Ett datum jag aldrig glömmer eftersom M22:an vart min drömbåt senn jag var liten.
Under min tid bytte jag samtliga beslag utom spridarfästen. Motorfästet som fortfarande sitter på är efter modell från M22:orna i Göta SS. Winchklossarna är kopierade från M22-63. Bommen kommer också från 63:an. Jag har byggt den nuvarande sittbrunnsinredningen 1983 och jag gjorde ruffskottet (kopia från det ruttna orginalet) 1981.
När jag hade Daphne var botten svart, vattenlinjen och snobranden vita, skrovet pistagegrönt, däck och rufftak var vitt.

Jag kappseglade med 102:an en hel del. Det var SM 1980-85. Bäst som 6:a. Och ca 40-50 seglingar i övrigt. Seger i Torshällaregattan 1983 och tvåa på Segelbåtens dag samma år var väl de bästa resultaten. På den tiden var startfälten på mellan 8-17 båtar och man oroade sig redan då över att det var så få som var med. I Göta hade vi 13 M22:or varav 10 kappseglades regelbundet.

1983 bröt jag masten under en kappsegling på Björkfjärden. Den lagades och blev bättre än tidigare av Mastbyggare Ragge Johage i Vagnhärad.
1985 Koliderade jag under en start på SM ( även då Björken) med M22-69 Rival (som givit namn till Rival 22:an) Vi seglade paralellt men på kontra kurs och jag fick in stäven innanför Rivals storskot. Det avlöpte dock bra för oss tyckte vi och fullföjde starten. Under första kryssbenet upptäckte min gast att det lös in vid mastfoten han kröp fram och konstaterade ett hål på babordssidan som var 1,5 meter långt och några centimeter brett i snitt. I det största hålet tryckte han in en Toapappersrulle men sedan hade vi inte något mer att täta med. Vi fick kränga ned båten maximalt och segla på en bog tills vi fick assistans. Vi hann segla över större delen av björkfjärden innan vi fick bogsering av en motorbåt.
Väl i hamn var det bara att ta fram silvertejpen. Daphne kördes till Bosövarvet på Lidingö där 2,5 bord, 5 spant och två bottenstockar vid mastfoten fick bytas. (Svenska sjö är världens bästa försäkringsbolag)
Vi räknade ut att vid kollisionen hade vi dragits upp på Rivals skarndäck när vi fastnade i storskotet. Där hade vi råkat på en kraftig backstagsfällare som gick som en motorsåg genom bord, spant och två bottenstockar. Jag behöver väl inte nämna att det blåste hårt. Under samma kappsegling seglades M22-88 Collibri på Bakifrån av en M30 varpå Rufftaket fälldes upp som på en konservburk.

1985 stod Daphne utställd på båtmässan ”allt för sjön”

1986 övertog jag M22-54 av en kompis och Daphne såldes därför. Hon var med på SM 1988 men sedan har jag sällan sett till henne. Enligt rykte så sjönk hon i början av 90-talet. Men jag antar att det var vid sjösättningen och att hon stått på land länge och torkat. Under min tid ( ja redan när jag köpte henne) var hon helt tät och det förekom inte några rörelser i bordläggningen. Ett par däcksbalkar längs ruffen var dock knäckta vilket var ett resultat av hårt seglande.

Hälsningar Tonie Herteby M30-112 Herta